2

Fler utmaningar!

Posted by Bina on 2017-01-05 in 2017 |

Igår skrev jag om årets kaosutmaning och bokutmaning. Även enligt O har en utmaning om att läsa tio olika klassiker. Kravet är att böckerna ska vara skrivna innan 1950.

Jag har skapat en sida för denna utmaning och kommer uppdatera den med titlar som jag är sugen på.

Tags: ,

0

Kaosutmaning 2017

Posted by Bina on 2017-01-04 in 2017 |

Sofie har knåpat ihop årets kaosutmaning. Jag har redan hunnit pricka av en på listan (recension kommer den 14e). Gå dit och anmäl att du ska vara med!

Jag har samtidigt uppdaterat mig om årets bokutmaning som jag hittade via facebook förra året.

Ni hittar båda listorna under fliken Utmaningar -> 2017.

Själv sätter jag upp ett läsmål om 50 böcker innan årets slut. Jag hade samma utmaning under 2016, men kom bara upp i 27.

Ha ett gott läsår!

Tags: , ,

0

Redigering – formuleringar som säger mer med mindre

Posted by Bina on 2017-01-04 in 2017 |

“Jag hade alltid tyckt om att vara i samma sällskap som honom” blev till “Jag hade alltid gillat hans sällskap”.

“Det gjorde mig nyfiken” blev till “Jag lutade mig fram”.

Det här är ett par exempel ur mitt väntar-på-testläsares-reaktioner-manus. Den här fasen är alltid så otroligt spännande. Enerverande. Fullkomligt jobbig. Härlig. Allt på samma gång. Vad är det egentligen jag kommer hitta och hur gör jag det bättre?

Hela grejen med att redigera handlar om att göra det enkla ännu enklare, samtidigt som det bör vara tydligare. På det sättet jag skriver, och för den målgrupp jag riktar in mig på, är det viktigt att vara kortfattad men även kärnfull. Gemensamt för alla författare (och blivande) är visserligen att varenda fras måste ha en betydelse, vartenda ord måste skapa mening.

Jag har alltid varit bra på att vara kortfattad. Kärnfull är en annan historia. Det är otroligt svårt att få till det där. Gestalta istället för att beskriva. Visa istället för att säga. Och balansen däremellan. När passar det med den vise mentorn som har svar på varenda fråga, och när gör det inte det? När är det dags att bryta handlingarna för ett längre samtal?

Det finns såklart inte ett tydligt svar på dessa frågor, men det är någonting som varje skrivande människa måste ha i beaktande hela tiden. Jag tror att det är där en bra historia börjar. Resten kommer av sig själv.

Tags:

2

Det här med att lära sig släppa taget

Posted by Bina on 2016-12-29 in 2016 |

Jag pillar, ändrar och gör om. Jag sätter bredare marginaler och gör större radavstånd. Nu när formateringen i princip är så som jag vill ha den, inser jag igen att det kommer bli svårt att printa och skicka. Vissa förlag vill ha pdf:er eller andra skrivdokument, andra vill ha en utskrift. När jag väl har klickat på skicka-knappen eller lagt brevet på lådan är det försent att ångra sig. Då kan jag inte göra annat än att vänta.

Lite så är det redan när jag inväntar testläsares domar. En återkom med förslag om ett maffigare slut som jag helt och fullt tog till mig av. Det var det där sista som saknades innan avrundningen, det där då hjälten visar sitt mod och pressar sig till det yttersta. Jag inväntar fortfarande andra domar, sådana som förhoppningsvis inte avslutas i att allting är kasst och måste skrivas om.

Det är ett manus som jag rätt ofta har ett ganska stort förtroende för. Personligen gillar jag det, har skrivit det jag själv tycker om att läsa, och har lagt ned själ och hjärta i det för att få det att hålla ihop. Jag gillar karaktärerna, storyn, utvecklingen, vändningarna, slutet … typ allt! Och det är det som gör det så svårt. Tänk om ingen annan tycker om det jag skriver?

Men jag har ändå bestämt mig. Jag struntar just nu i den där velande rösten inuti huvudet. Den är bara i vägen. Det finns värre saker att oroa sig för. Som typ testläsare.

Tags:

0

Det här med titel

Posted by Bina on 2016-12-19 in 2016 |

Jag trodde att jag hade det på det klara. Det var en titel med fyra ord, fyra starka ord som ganska ingående både beskrev och lämnade en med en diffus känsla av vad manuset handlar om. Jag gillar diffusa titlar som anspelar på mer. Rätt ord är väl kanske smarta titlar?

Men nu velar jag. Ju mer jag läser titeln högt för mig själv stakar jag i orden. Det känns plötsligt inte alls som att det är rätt! Istället sitter nu en titel i ett ord, där ordet är väldigt tydligt kopplat till innehållet.

Det är svårt det här. Vad ska jag egentligen välja? Är det en känsla jag är ute efter att fånga, eller ska intresset för manusets faktiska innehåll vara i fokus? Men om jag ska skriva en smart titel gäller det att den är just smart. Det kan inte bara vara ord som är slumpade för att de låter fina och drömlika. De måste betyda någonting mer.

Mannen var snäll och tipsade mig om titlar på ett ord som jag absolut skulle undvika, särskilt eftersom det är fantasy:

  • Safirrubinen
  • Drakstenen
  • Svärdfästet

Och så vidare. Han har humor, i alla fall.

Tags:

0

Carmilla

Posted by Bina on 2016-12-16 in Le Fanu, Joseph Sheridan |

Titel: Carmilla
Författare: Joseph Sheridan Le Fanu
Betyg: 8,5 av 10

carmillaLaura lever avskilt med sin far och tjänstefolk i ett schloss (liknande slott, tysk term) och längtar efter umgänge. Under en kvällspromenad utanför schloss:et välter en hästdragen vagn framför ögonen på Laura. Vagnen reses och sällskapet i den far snabbt vidare, men lämnar Carmilla efter sig som erbjuds att vila upp sig och återfå styrkan innan de kan komma tillbaka för att hämta henne. Carmilla blir starkare, men en mystisk sjukdom drar samtidigt över samhällets yngre kvinnor. De blir svagare, blekare och får vanföreställningar om vilda djur och monster om nätterna.

För att vara en så gammal vampyrberättelse tycker jag ändå att Carmilla klarar av att leverera (till och med chockera). Den kom ut ett par decennier före Bram Stokers Dracula och är på så vis en av världens äldsta moderna vampyrhistorier.

Texten är väldigt engagerande och trollbindande, överöst med vackra, beskrivande ord som vid de allra mest oväntade tidpunkter vänder det harmoniska till någonting mer fasansfullt:

Now the truth is, I felt rather unaccountably towards the beautiful stranger. I did feel, as she said, “drawn towards her,” but there was also something of repulsion. In this ambiguous feeling, however, the sense of attraction immensely prevailed. She interested an won me; she was so beautiful and so indescribably engaging.

Och något kapitel senare:

I cannot call it a nightmare, for I was quite conscious of being asleep. But I was equally conscious of being in my room, and lying in bed, precisely as I actually was. I saw, or fancied I saw, the room and its furniture just as I had seen it last, except that it was very dark, and I saw something moving round the foot of the bed, which at first I could not accurately distinguish. But I soon saw that it was a sooty-black animal that resembled a monstrous cat. It appeared to me about four or five feet long for it measured fully the length of the hearthrug as it passed over it; and it continued to-ing and fro-ing with the lithe, sinister restlessness of a beast in a cage.

Carmilla är något som alla vampyrälskare borde läsa. Den är dessutom rätt kort, utgåvan jag läste är bara 93 sidor, och den behöver absolut inte vara längre. Det minus som boken får är den förlegade kvinnosynen, men om man tar det för när den är skriven (1871-1872) är Laura ändå en relativt stark och driven kvinnokaraktär, trots att hon inte gör så mycket mer än att vara berättaren. Hon är mer en betraktare, men hennes röst känns äkta. Att det dessutom anspelas på lesbisk kärlek känns dessutom väldigt progressivt.

Tags: , ,

0

Den där pappersluntan som för en genom en himla massa känslor

Posted by Bina on 2016-12-14 in 2016 |

Igår kväll kom jag återigen till slutet. Jag har läst varenda mening av manuset, bytt ut ord, lagt till händelser och dödat älsklingar. Och nu är det slut. Det är inte längre ett första utkast under omskrivning. Det är inte heller fullt med logiska luckor eller transportsträckor. Jag har arbetat med gestaltning, miljöbeskrivningar och karaktärernas egna röster.

Inombords är jag alldeles tom, utmattad och sårbar. Jag står på kanten av ett högt berg där manusets alla sidor ligger vikta till pappersflygplan i en korg bredvid. De ska flyga ut i världen. Jag ska kasta iväg dem långt, hålla för ögonen för att inte se hur de landar. Sedan återstår att se om de flyger tillbaka. Hur de flyger tillbaka.

Jag läste den sista meningen igår. Genom att upprepa det för mig själv inser jag hur nära det är att lämna mig för gott, hur nära det är för det att läsas av andra, mer professionella ögon. Är jag ens redo för det här? Är det verkligen så bra som jag tror att det är? Tänk om jag missuppfattat allting? Tänk om jag inte alls kan hålla ihop en berättelse från början till slut?

Tvivlet har aldrig varit en bra vän, men tvivlet har ändå gett mig verktygen att reflektera, diskutera och analysera det jag skriver. Jag har utvecklats mycket under de år som bloggen funnits, hittat min egen röst och nyttjat det jag är bra på. Tvivlet är det som fått mig till att slänga och skriva om, utarbeta idéer och vidareutveckla tankar.

Det har skapats många texter under den här tiden, och det här är absolut inte den sista. Skrivandet är en lika stor del av livet som att äta, dricka och andas. Det tar aldrig slut – det behöver bara mogna en stund innan jag ser på det med nya ögon.

Tags:

0

När man ser fler fel

Posted by Bina on 2016-12-10 in 2016 |

eftersom

Allt byttes till “eftersom”.

Eftersom man inte behöver ordbajsa så mycket.

Tags:

0

Drakarna

Posted by Bina on 2016-12-09 in Kagawa, Julie |

Titel: Drakarna (Talon)
Författare: Julie Kagawa
Serie:  Sagan om Talon (#1)
Betyg: 6 av 10

drakarnaEmber är en nykläckting som ska assimileras in i människornas värld. För att kunna göra detta flyttar hon och hennes bror Dante in i ett hus i Crescent Beach som ägs av Talon, organisationen som styr över drakarnas hemliga liv. Ember smälter in bland människorna, skaffar vänner och lär sig hur de för sig, men är nära att Skifta när en laglös drake söker kontakt med henne. Garret jobbar för Sankt Göran och har jagat drakar i större delen av sitt liv. Han kallas för supersoldaten och missar sällan sina mål. När Garret kommer till Crescent Beach är det för att hitta och eliminera den “sovande agenten”, men när han träffar Ember vänds allt det han tror på upp och ned. Drakar är alltid onda och har inga känslor, men Ember är annorlunda.

Drakarna är en sådan där bok som är lite varken eller. Lite lagom och på gränsen till tråkig. Dialogerna är många gånger långa och komplexa och innehåller showdowns när fienden är nära som bara helt enkelt inte känns trovärdiga. Kagawa bygger upp en spännande värld av snabba och elaka drakar, men det faller på att drakarna sedan inte är snabba och elaka. Människor slits inte i stycken eftersom det alltid ska pratas.

Dessutom tycker jag att det är alldeles för många perspektiv. Drakarna är skriven i jag-form med Ember som det första jaget. Det följs upp av Garret och därefter får de vartannat kapitel genom första halvan av boken. Sedan kommer Riley (den laglöse draken) och jag förstår verkligen inte varför. Det finns redan väldigt mycket upprepningar i att Kagawa först skriver en händelse utifrån Embers perspektiv, och sedan återspelas samma händelse i kortare regi från Garrets huvud, och tvärtom. När sedan en tredje persons perspektiv introduceras tappar boken hela spänningsmomentet. Det som skulle kunna vara fantastiska twists förstörs av att läsaren redan vet att Ember är en drake, att Riley existerar och vill göra Ember laglös, och att Garret är där för att döda alla drakar han ser. Välj ETT perspektiv, Kagawa!

Jag ser ändå Drakarna som läsvärd och finner boken tillräckligt intressant för att fortsätta, trots att det pågår en form av kärlekstriangel. Ember vet vad hon vill och är den karaktär som bär upp hela historien. Känslorna mellan henne och Garret känns äkta, men det för Riley känns krystat.

Tags: , , ,

0

När man ser felen

Posted by Bina on 2016-12-08 in 2016 |

Jag får upp en bisarr bild av hur den här karaktären knyter håret kring nacken för att hänga sig i det:

nackhar

Tur att det går att redigera.

Tags:

Copyright © 2011-2017 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.