5

Onödiga ord

Posted by Bina on 2011-07-26 in 2011 |

Åh, har jag många sådana eller?

Ex 1)
Det är två personer i ett rum. De för en dialog. På slutet lägger jag till sa han till henne. Nähä? Sa han verkligen det till henne? Jag som trodde han sa det till sig själv. Tack för att du klargjorde detta för mig. Med andra ord, låt det stå sa han till henne.

Ex 2)
Vad är det med mig och alla började? Överallt finns detta började, på varenda sida. Kan inte de fiktiva personerna någonsin bara göra saker istället för att börja göra dem?

Ex 3)
Som i exemplet ovan är jag lika bra på att skriva många hade, lyckades, som, verkade, att, sig och alldeles. Jag ser dem inte när jag skriver, men vid redigeringen lägger jag märke till många av dem.

Ex 4)
Han backade några steg bakåt. Bakåt, sa du? Och det förstod man inte när man läste backade? -> Han backade några steg bakåt.

Ex 5)
Jag är en mästare på att babbla alldeles för mycket. Mina stycken är ibland sjukt långa och innehåller mycket som kan strykas direkt, mycket som egentligen inte har någon som helst anledning att vara där, vilket kan leda till ännu längre stycken där fokus lätt tappas bort och man minns inte vad det från början handlade om. Okej, skriv istället Jag pratar mycket. Punkt.

Tags:

5 Comments

  • Fia Filur says:

    Haha 🙂 Jag rensar “så” och “hennes” i mitt manus, har även väldigt många “som” men den är klurigare att bli av med.

    Men jag retar mig lite på alla “hennes” och “sina” som finns i publicerade böcker. Läste smakprov på Elsas värld av Sofi Fahrman. Vad sägs om den här meningen: När han knäppte upp hennes shorts och hasade ner dem längs hennes ben gick en rysning genom hennes kropp.

    Eh?

  • Bina says:

    “Så” tror jag att jag är ganska duktig på att hålla borta. För flera år sedan missbrukade jag det ordet, men när en kompis påpekade det blev jag plötsligt medveten om det. Nu använder jag det mest för att förstärka någonting annat. “Som” är lite lurig eftersom det finns i min dialekt. Ibland skriver jag för mycket som jag pratar och då blir det lätt många “som”.

    Undrar hur få gånger de skickade manus fram och tillbaka? (Hrm, *host*kanskefickdetpubliceratsnabbtföratthonärkänd*host*) Jag blir mer förvirrad av att det finns många “sina” och “hennes/hans” i böcker. Det är som om författaren tror att läsaren inte förstår att det är en han och en hon i rummet, som om vi hela tiden glömmer bort det.

  • boktycke says:

    Hihi, jag brukade också skriva en massa “sa han/hon” i slutet av mina dialoger.

    Jag brukar ha alldeles för många “kände” i mina texter. Istället för att skriva “han var trött” så skriver jag “han kände sig trött”.

    Det jobbiga är att jag själv brukar inte se sånt när jag redigerar 🙁

    • Bina says:

      “Kände” är också ett jobbigt ord att bli av med, precis som “började”. Nu känner han si, men senare känner han så, istället för att låta de “vara”. De orden har jag störst problem med.

  • Fia Filur says:

    Känner igen det där med “kände” och “började” också. Ibland märker jag också att jag råkat använda samma slags fras flera gånger, typ att jag har ett visst sätt att uttrycka mig på.

    Alltså, jag undrar om det har blivit mer sina, mina, hans, hennes i böcker eller om det bara är att man reagerar på dem nu.
    Ibland blir jag så förvirrad för överallt på skrivarsidor står det gör inte si eller så, men ändå är utgivna böcker fulla av just si eller så. Kanske dags att göra nåt helt annat, typ sä?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.