0

Diabolic

Posted by Bina on 2017-01-14 in Kincaid, S.J. |

Titel: Diabolic (The Diabolic)
Författare: S.J. Kincaid
Betyg: 10 av 10

Nemesis är en diabol, en varelse skapad till att skydda en specifik människa. Hennes ägare blir Sidonia, dotter till Senator von Impyrean, och de skapar snabbt ett särskilt band till varandra. Nemesis skulle göra allt för sin ägare, hon skulle till och med dö för henne. Politiska omständigheter leder till att kejsaren kallar Sidonia till Krysantemumpalatset, men Nemesis skickas istället, förklädd som sin härskarinna. På plats i palatset inser hon att hon har svårt att smälta in, en diabol kan inte föra sig som människor eftersom en diabol inte har några egna känslor. Men vad som tidigare varit sanningen ställs på ända när Nemesis känner saker väckas inom henne, särskilt när kejsaren hotar att rensa bort alla familjer till de som ställer sig upp mot honom.

Det som förundrar mig mest med Diabolic är hur man får följa Nemesis från att vara en krigsrobot till en faktisk människa. Temat om vad ett medvetande har för värde har alltid fascinerat mig och jag brukar ta upp filmer som Automata (2014), Blade Runner (1982) Chappie (2015), Ex Machina (2015) och Robocop (1987) som exempel över vilka jag tycker hanterar ämnet bra. Det som skiljer Diabolic från dessa är att Nemesis inte är en faktisk robot, utan en människa som skapats för ett speciellt syfte. Och hon är inte ensam. Boken är full av tjänare, saliga och andra diaboler, samt olika djurblandningar som används till att slåss och spelas med. Om någon dör är det ingen som mer än rycker på axlarna.

Redan från början är jag helt med på Nemesis natur. Hon känns äkta och går rakt på sak. Hennes utveckling är naturlig och jag bläddrar tillbaka till de första sidorna och känner mig tillfreds när jag återupplever allt på nytt. Övriga karaktärer är också färgstarka utan att bli direkt klyschiga. Vi har däremot Elantra som den typiska tidiga och klena ondingen med flirtande ögonlock, och Neveni som i princip är Sidonia med hämndbegär. Annars är resterande karaktärer väldigt levande och trovärdiga. Jag blir till exempel väldigt förtjust över Nemesis kärleksintresse.

Vad som händer är också väldigt intressant, och framför allt väldigt engagerande. Flera gånger möts jag av en förundran över vilken riktning det ska ta, när jag väl känner till Nemesis riktiga natur vill jag bara att hon ska gå bärsärk och döda alla som kommer i vägen för henne. Men det är inte det hon väljer att göra. Hon kan inte. Många gånger tror jag mig ha gissat rätt i vad som ska hända, men jag har för det mesta fel. Det går inte att förutse ens nästa sida och det gör det otroligt enerverande och nervkittlande. Det var alldeles för länge sedan jag kände mig så överväldigad av en bok, och det håller i sig ända in på sista sidan.

Folk talade så entusiastiskt om förälskelse. För mig kändes det som tortyr. Jag förstod inte hur någon kunde njuta av de här känslorna. Hur någon kunde finna välbehag i den här plågsamma längtan efter att tillhöra en annan människa?

Diabolic känns modern i sitt sätt att beskriva hotet om malign rymd, i vilket paralleller kan dras till vår tids klimathotsdebatt. Det är David mot Goliat, opulensen (planetmänniskorna) mot grandokratin (imperiet), vetenskap mot religion. Diabolic är fartfylld, spännande och oförutsägbar. 2017 har bara börjat, men detta kan mycket väl vara årets bästa bok!

Tags: , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2017 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.