Veckans bokbloggsfråga
Veckans bokbloggsfråga från Barnboksbloggen lyder:
Vad är ditt förhållande till barnböcker nu som vuxen? Händer det att du läser barnböcker för din egen skull (att du läser för barnen räknas inte)? Hur tänker du då när du väljer ut vilka barnböcker du vill läsa? Har du några tankar kring barnböcker att dela med dig av, kanske några favoriter från barndomen, eller några reflektioner kring dagens barnboksutgivning?
Att läsa barnböcker är en stor del av mitt blivande yrke (förskollärare) och såklart läser jag därför väldigt mycket litteratur som riktar sig till de allra yngsta. För mig är det svårt att särskilja när jag läser för mig själv och när jag planerar teman eller liknande för barnen på jobbet – de går ju liksom ihop. Oftast gillar jag de böcker som har en djupare mening, men med det sagt betyder inte det att barnen måste förstå någonting utöver en bra historia. Det måste inte hela tiden finnas en underliggande moralkaka som predikar skillnaden mellan gott och ont, utan det handlar främst om läslust och upptäckande.
Och teman. Det är omöjligt att jobba inom förskolan utan att använda sig av teman. En bra start för dessa är böcker. De väcker tankar, får en att fundera (både vuxna och barn) och öppnar ens ögon för nya världar.
3 Comments
Jag skulle säga att en bra barnbok är en sån som både barn och vuxna kan läsa mer behållning 🙂
Ja som förskollärare förstår jag att du läser många barnböcker 🙂
Håller med dig om att det inte alltid måste finnas något djupt tema i en barnbok, ibland kan det vara skönt att kunna läsa en helt vanligt saga bara 🙂