12

Oklarheter

Posted by Bina on 2011-06-13 in 2011 |

Läser sommarkurser nu för fulla muggar, 150% närmare bestämt. Båda behandlar skrivande, men den ena är lite (eller ganska mycket) tydligare än den andra. Det var så mycket frågor som poppade upp i huvudet och jag kände bara oklarhet över vad det är jag ska göra. Läste runt på kursens forum efter svar, men fann inga. Istället fann jag en tråd där en av studenterna frågar precis samma saker som jag ville göra. Och vad fick hon till svar?

All info finns samlad i kursplanen och välkomstbrev med studievägledning. Om jag sedan förtydligar genom att svara på frågor vore det knappast en vinst i klarhetens namn om de svaren gavs någon annanstans än den plats där frågan ställdes, eller hur? Jag har också svarat på frågor om hur kurslitteraturen skall/kan användas utöver vad som sägs i studievägledningen. Du skriver att “hela upplägget är rörigt, luddigt och förvirrande”. Det är fjärde gången vi ger kursen, och den synpunkten har inte framförts tidigare.

Är det bara jag som tycker att tonen i svaret är lite … aggressivt? Hon som ställde frågorna skriver bara att det är svårt att få tag i kurslitteratur eftersom mycket är utgånget och att det inte finns eller är utlånat på biblioteket. Sedan ger hon förslag på att lärarna kan samla upp alla frågor i en tråd så att studenterna lättare kan hitta svar eftersom man ändå bara får svar som lyder ungefär: “Jo, det ska stå i någon tråd.”

Men, sedan kommer det mest vidrigaste. Jag tycker det. V.I.D.R.I.G.T. Nästa svar i forumet:

Du hänvisar till din blogg, och om du lagt ner något av den tid du där använder till att beklaga dig till att i stället läsa trådarna i de olika forumen hade du hittat den information du söker.

Grejen är att det är bara ett enda inlägg hon skrivit i bloggen om det, kanske runt 200 ord långt, som bara innehåller att det är krångligt med litteraturen. Jag kommenterade hennes inlägg kort med att jag också har problem med kursen. Dagen efter får jag ett mail från läraren som undrar om det är rätt Sabina han har fått tag i, den Sabina som kommenterade på bloggen. Sedan hälsar han mig välkommen och fortsätter:

Jag ser på din aktivitetsrapport att du läste flera dokument och besökte flera forum inom loppet av fyrtiofem minuter mitt i natten den 9 juni. Förhoppningsvis laddade du ner de centrala dokumenten och har läst dem noggrannare. Dock, den hastigheten bäddar för frågetecken, men jag gör vad jag kan för räta ut dem.

Vad har han egentligen att göra med att jag var inne i en sådan tydligen kort stund? Vet han ens vad jag gjorde? Nej. Jag läste alla forumtrådar jag kunde navigera till (vilket banne mig inte är lätt), laddade ned pdf:er och andra dokument som jag skrev ut för att läsa noga vid sidan om datorn. All tid jag var inne på moodle var för att läsa i forumet, inte läsa dokumenten. Innan jag fick mailet av honom hade jag hunnit gå igenom studieguide och kursplan flera gånger om, men lik förbannat hade jag lika många frågor som första gången.

Man får tydligen passa sin tunga. Trots det skriver jag aldrig någonting jag inte står för eftersom jag förstår vikten av att kunna argumentera för sin sak. På grund av den här kursen känner jag mig plötsligt lite förföljd med tanke på att det här är en anonym blogg. Tydligen krävs det så lite för att någon ändå får reda på vem just jag är.

Anledningen till att jag vill vara anonym beror till största delen på min blyghet. Jag vill kunna lägga upp texter här och länka vidare till andra sidor jag ofta besöker utan att kunna veta vilka som hänger med mig. I hela mitt liv har jag varit nästintill livrädd för att visa vad jag skriver för andra, speciellt släkt och vänner.

Alla har sina ups and downs och när jag känner att det lutar nedåt skäms jag över det jag skriver. Det är inget bra, suger verkligen lika illa som min dammsugare. Men när jag är på uppåtsvingen är allt på topp, jag känner verkligen att detta kan bli något. Därför vill jag inte gärna ha någon jättepersonlig och nära kontakt med de som läser min blogg (och nu får ingen som jag mailar med ta illa upp, jag gillar er jättemycket och gläds väldigt över all respons, och om någon ny vill maila så får ni naturligtvis göra det).

Det jag menar har jag jättesvårt för att förklara. Det är inte lätt att leva och vara blyg när världen förväntar sig något annat.

Men. Tillbaka till början. Jag mailade i alla fall alla mina frågor privat för en stund sedan och inväntar svar. Kanske att det blir någon bättre stämning än vad jag känt hittills, men jag har inte särskilt stora förhoppningar.

Tags:

12 Comments

  • boktycke says:

    Alltså seriös, en kursansvarig ska inte svara så. Blir irriterad när jag läser sånt. Det låter ju som att lärarna bara skyller ifrån sig. Bloggsvaret är verkligen vidrigt. Jag skulle inte ha klarat av att läsa en kurs med såna lärare.

    Jag förstår vad du menar med att skrivandet är personligt. Mina första berättelser lät jag bara mina småkusiner läsa. Men nu tycker jag bara att det är bra att så många som möjligt läser det jag skriver så jag kan få feedback och förbättras. De flesta i min omgivning vet om att jag skriver, men de har förmodligen ingen aning om att jag tar det på så stort allvar.

    • Bina says:

      Det som är bra är att det är en distanskurs så jag slipper träffa människan.

      Jo, tycker det är jättebra om man har många som läser. Förutom att få ovärderliga synpunkter på manus lär man sig även språket bättre, utvecklas mer i det man skriver, lär sig olika stilar, lär sig hitta sin egen stil. Bara några få i min närhet känner till att jag skriver, de jag står allra närmast, men jag tror bara att det är min pappa och sambon som på allvar förstår vad det betyder för mig. Fast jag kan ju inte säga att jag direkt marknadsför mig via mina kompisar. De flesta är helt enkelt inte intresserade av det här livet, så då blir det att vi pratar om annat istället. Men det gör inte så mycket så länge jag har mina nätkompisar som uppskattar skrivande lika mycket som jag ^^

  • Fia Filur says:

    Men är det här på riktigt? Får man kränka folk bara för att man leder en kurs? Jag blir asförbannad när jag läser det här!

  • Fia Filur says:

    Har tänkt på det här inlägget i flera timmar nu och funderat fram och tillbaka, vridit och vänt. Har den där lärarmuppen kanske en poäng ändå? Jag är en curlad 80-talist som gillar att dela med mig av mina åsikter, positiva som negativa, och i dagens samhälle delar vi med oss av precis allting överallt, på bloggar, facebook, twitter. Alltså det tar tid att göra allt det där, tid och energi. En annan generation hade aldrig lagt den tiden och energin, de hade antagligen inte heller ringt en vän eller skickat ett brev på posten eller vad man nu gjorde på den tiden. Jag tror att de hade bitit ihop och genomfört uppgiften på ett eller annat sätt, alternativt gjort något annat med sin tid. Vad jag menar är att vi alltid vill ha allt så enkelt för oss, kanske är det det han menar också, på ett slags kamouflerat vis?

    Det jag reagerade på var ordet ”beklaga” för jag tyckte inte att hon beklagade sig i bloggen, mer att hon reflekterade och undrade över kursen. Reagerade även på ”Det är fjärde gången vi ger kursen, och den synpunkten har inte framförts tidigare.” Bara för att en åsikt aldrig framförts tidigare så behöver den väl inte vara fel? Kanske ska man ta den åsikten till sig istället? Att ge ett sådant svar är som att medge att det kanske finns någon sanning i påståendet trots allt.

    Uppdatera oss gärna om fortsättningen för det är rätt intressant ändå, hur man uppfattar saker och ting och hur lätt man går i försvar, något som säkert alla skribenter känner igen sig i. Om man bara bortser från den första naturliga reaktionen (förbannad) och trycker undan lusten att varna hela världen från att gå den här vedervärdiga kursen, så är det faktiskt intressant och man kanske ska beundra detektivarbetet som han har lagt ner på att hitta dig. Tänk att han kontaktade dig, vilket engagemang! På ett stalkeraktigt sätt. 🙂

    • Bina says:

      Håller med dig att om läraren menar någonting annat så kamouflerar han del väl. Det är en kurs på universitetsnivå, det är meningen att vi själva ska leta upp fakta, men ibland missar man det uppenbara eller har svårt att tolka vad som står. Då är det självklart att man ska fråga. Hellre en dum fråga än att sitta där som ett frågetecken. Det är hur han har skrivit svaret som jag irriterar mig mest på och tycker att han kunde ha uttryckt det annorlunda.

      En kurs går alltid att förändra, även om det bara är något litet som behöver fixas till. Efter de flesta kurser jag läst hittills (de som inte varit på distans) har vi suttit ned några stycken för att diskutera alla plus- och minussidor som vi råkat ut för. Kursansvariga sätter ut kursutvärderingar som vi svarar på och lämnar in. Anledningen till att vi ibland sitter i grupp är för att om det är något som A har tänkt på under kursens gång så blir även B uppmärksammad om det. Och sedan sitter också C och funderar över om det stämmer, medan D upptäcker att denne har haft dessa tankar förut men inte minns de just när utvärderingen ska ske. På så sätt kryper små åsikter fram och skrivs ned av inte bara en person, utan en hel grupp. Om fler skriver om samma saker går det inte för kursansvariga att förneka att någonting kanske är lite tokigt.

      Det är oerhört lätt att gå i försvar till det man skrivit. Det vet jag själv efter alla gånger som jag tyckt att saker varit solklart, men andra fattar ingenting. Och det är sant att om man nu sitter mycket framför alla dessa sociala medier kan det stjäla tid från annat, men det behöver inte göra det. Allt beror på hur man är som person, hur man väljer att fördela alla uppgifter som ska göras under en dag.

      Ett heltidsarbete är 40 timmar i veckan, 8 timmar om dagen (drygt 5 timmar om man använder helgerna). Det innebär, efter att ha dragit bort 8 timmars sömn, att fritiden är 8 timmar. Oj vad man hinner göra mycket på den tiden, bara man är effektiv och har planerat. Jag lägger ned många timmar på mitt skrivande, tar ibland ett par timmar från sovtiden (eftersom jag aldrig sover mer än 6 timmar i sträck i alla fall). Vad jag menar är att varje människa ska få ha sin fritid ifred.

      Haha, ja, stalkeraktigt var det ^^

  • L says:

    Det är otrevligt att man känner ett obehag inför att fråga saker. Det spelar ingen roll hur många år man har läst på universitet eller hur mycket tid man lagt på att läsa på det där forumet, är något oklart har man rätt att fråga. Man ska inte behöva vara rädd för det. Ibland kan svaren man söker stå utskrivna tydligt, men det finns alltid rum för missuppfattningar tyvärr, och ifall man känner sig osäker vill man ju gärna ha bekräftat att man gör rätt. En sak som irriterar mig ytterligare är kommentaren i en av trådarna som tjatar om att det minsann är universitetet och att man inte kan få allt serverat, gnäll gnäll gnäll. Skulle vilja be den flickan stiga ner från sina höga hästar jag.

    • Bina says:

      Jag letade förut efter inlägget du pratar om för att citera från det, men kan fortfarande inte hitta det. Visst är det så att högskolestudier kräver att man själv tar fram den information som behövs, men det blir också lätt missuppfattningar som du säger och då ska det inte kännas fel att fråga. Att hela kursen är nätbaserad gör även det hela krångligare eftersom tonen i vissa fall blir svår att tyda. Jag vet med mig själv att jag kan låta lite gnällig när jag skriver, trots att det inte är meningen.

      • L says:

        Du menar den kommentaren jag nämner? Den finner du i Forum Café – Ordet är fritt, “Litteraturens användande”:

        “Alltså, inte för att vara grinig, men vad trött jag blir på alla som tjatar om vilken litteratur som ska användas till vilken uppgift! Detta är universitetsnivå, och ni vill ha allt serverat på silverfat? LETA! Läs litteraturen, allt ska läsas, och läser man allt i sin helhet får man en klarare bild av vad kursen berör och handlar om, inte bara för varje uppgift. Det är meningen att vi ska lära oss saker, inte bara leta fram några meningar litteratur här och var som belyser något vi vill säga, för att sedan glömma bort det.

        Ta tag i det själva och tro inte att allt ska vara serverat! Som sagt, detta är universitetet.”

        Jag håller visserligen med henne om att man ska läsa litteraturen i sin helhet och så, det jag har hakat upp mig på är det där tjatet om att “det här är universitetet.”

  • Hej! Tyvärr är jag ny på wordpress och missade din kommentar, men tack för det du skrev! Jag kände mig faktiskt påhoppad och gick och tänkte på det hela dagen, för man är ju rädd att sådant ska påverka ens betyg. Men du är faktiskt inte den enda som hittat till bloggen, folk har mailat mig och hållit med. Ledsen om jag satte dig i knipa på nåt vis. /Sofie

    • Bina says:

      Det var så lite så. Blev bara så arg och behövde få medhåll från annat håll än av sambon. Haha, var inte orolig :), jag får ju skylla mig själv att jag skrev på din sida. Blir bara lite rädd när det är så enkelt att leta upp folk bara sådär, trots att man försöker vara hyfsat anonym.

  • jag blev jättearg, usch och fy, blev så upprörd att jag var tvungen att röka. =S gjorde ett inlägg om det i bloggen, sen kom jag på att det inte var så smart att sätta dig i mer knipa, så jag lade inlägget på min facebook där bara vänner kan se. Blir så jävla arg alltså. Om han tycker att jag lägger mycket tid på att blogga, vad gör inte han som förföljer oss???

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2020 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.