8

Lära sig skriva

Posted by Bina on 2011-05-19 in 2011 |

För flera år sedan hamnade jag i en diskussion med min pappa angående det här med skrivarkurser. Jag var mycket emot det då. För mig var det att jämföra med en målarkurs. Det är en kursledare som står där längst fram i klassrummet/lektionssalen och instruerar hur man målar för att det ska bli bra. Idag är jag fortfarande emot den sortens form av skrivarkurser. Varför ska man lära sig skriva som någon annan när det alltid blir bättre om man kör sin egen stil?

Men nu är jag äldre och har full förståelse över att det är så där de flesta skrivarkurser inte är. Jag var väl 14-15 år när jag hade det här samtalet med min pappa. Tonårstrots och allt det där. Nu tror jag kurser kan vara till viss hjälp när det gäller att utveckla sig själv. Sedan kan det också vara kul att läsa andras verk från genrer man gillar, och sedan få analysera texterna.

I sommar kommer jag läsa två spännande kurser från Linnéuniversitetet (Fantasylitteratur samt Att skriva historiska romaner). De är på distans så jag kan lika gärna sitta ute i gräset i solen och plugga istället för att sitta instängd i en lektionssal. Måste jag nämna att jag var en av de ca 900 som sökte till sommarkursen Harry Potter och hans världar?

Tags:

8 Comments

  • Fia Filur says:

    Vad lyxigt det lät att kunna diskutera ditt skrivande med någon när du var så ung. När jag var tonåring och började skriva mycket så hade jag verkligen ingen som begrep sig på det där. Jag var bara udda som hellre satt inne och läste än åkte slalom och ryktade hästar…

    • skrivprocess says:

      Jag har alltid kunnat diskutera det mesta med min pappa, och nu när du säger det känns det faktiskt lyxigt. Det har dock aldrig varit på den nivå att han förstår fullt ut vad skrivande för mig innebär, men han är en bra diskussionsmänniska. Annars när jag var i den åldern var jag också den som satt inne och läste böcker (fast jag hade ridlektioner varannan söndag).

      Vad jag däremot alltid har saknat är någon att bolla idéer med. Jag är för feg för att våga säga till någon vad jag vill skriva om, utan låter någon alltid läsa först när jag känner mig någorlunda klar. Jag har hur mycket idéer som helst, men bara mig själv att prata med, vilket brukar leda till en hel del svammel och långa blogginlägg 🙂

  • Fia Filur says:

    Jag har heller aldrig haft något bollplank. Har ingen i min närhet som brinner för påhittade världar på samma sätt som jag gör. Min sambo läser inte ens böcker, så han går bort när det kommer till det skrivna ordet. Men om du vill bolla något någon gång så kan du alltid slänga iväg ett mejl till mig 🙂

    • skrivprocess says:

      Min sambo är likadan och han är sämst på att ge kritik på något av det jag låter honom läsa:
      “Öh, jamen, det här, det var bra!”
      “Vad är bra?”
      “Det du skrivit.”
      “Jaså? Vad kan kan jag förbättra?”
      “Öh … Det var bra.”

      Tackar för erbjudandet :). Skickar gärna iväg ett mail bombaderat med idéer och frågor, om jag bara vågar. Är fortfarande väldigt feg när det gäller mina idéer. Hittade något roligt som exakt beskriver det jag vill få fram på http://debutantbloggen.se/. Vet inte varför, men det går tyvärr inte att länka inlägget, men det är skrivet 3 april i år av Oskar Källner. Bara att bläddra bakåt 😛

      • Fia Filur says:

        Haha, jo, så är det, ens egna idéer låter så klena när man säger de högt. I huvudet har man en hel värld, men det är svårt att författa några få rader om den. Det svåraste som finns är att skriva “baksidestext” eller sammanfatta handlingen tycker jag.
        Mejla på bara. Jag gillar inte bara mina egna fantasier, utan andras också. Man är rätt knäpp, det är bara att konstatera. Tänk vad mycket tid man lägger på att tänka på sånt som inte finns.

        • skrivprocess says:

          Oh ja, baksidestexten är en riktig fantasidödare. När jag läser dem (av andra författare) kan jag tycka att böckerna verkar spännande och så. Oftast är de ju bara en väldigt kort sammanfattning av vad boken handlar om, och det är det jag själv utgår från när jag skriver mina. Men på något sätt känns det bara jättelöjligt när hela historien komprimeras till ca 5 meningar. Allt det man kämpat med att skriva, alla känslor och händelser, de kan omöjligt få plats i den där urkassa baksidestexten…

          Om du har idéer du vill diskutera kan du också maila mig. Jag kommer nog inte tycka att du är knäpp, jag har nog minst lika många konstiga idéer själv ;). Tiden man lägger på att tänka över saker som inte finns kommer ju förhoppningsvis bli någonting i framtiden.

  • Fia Filur says:

    Du får mejla mig först för jag hittar inte din adress 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.