1

Manligt och kvinnligt

Posted by Bina on 2011-05-15 in 2011 |

Det var inte så länge sedan jag beslöt mig för att testa skriva i jag-form och nu har jag verkligen stött på ett problem. Förut brukade jag bara skriva ur tredjepersonsperspektiv, men på senare tid har jag fastnat för det här “nya”. Med mina andra projekt har jag inte haft några svårigheter med vilka av mina karaktärer som är män/pojkar respektive kvinnor/flickor. Det är så enkelt att bara skriva han och hon. Då är det klart. Men i jag-form?

Finns det något sätt jag kan förenkla det på utan att säga rakt ut vad huvudpersonen har för kön? Finns det speciella kvinnliga respektive manliga uttryck och tankar som ofta/enbart kopplas samman med ett av könen?

Nedan kommer inledningen av det jag skrivit:
“Jag har alltid kunnat se dem, människorna som inte finns. De som ingen annan ser. Bara jag. De finns överallt, vandrar runt som vanligt folk. Ibland är det svårt att se om just den person jag tittar på verkligen finns eller inte. Ibland ser de tillbaka. Ger mig rysningar. Vissa ser mig som jag ser dem. Om jag blundar och drömmer mig bort brukar de försvinna, men det är inte alltid det hjälper.
Ibland känner jag mig jagad. Blickar överallt som ser på mig, men jag kan inte se dem. De förföljer mig tyst, utan att känna efter, utan att komma ifatt. Bara deras ögon tränger sig fram, kryper under huden. Ibland är de som en snara kring halsen, bara väntar på att få dras åt. Då springer jag.”

Vem är personen som talar/tänker? Man eller kvinna? Hur ser man det?

Jag tycker det här med genusfrågor i mitt skrivande är oerhört svårt eftersom jag själv egentligen inte tycker att det finns något som är manligt eller kvinnligt i det verkliga livet. Sedan finns alltid litteraturen där och ställer till det. Hur många gånger har vi inte stött på den blyga, tysta tjejen eller den gapiga machokillen?

En sak jag lade märke till i mitt eget skrivande var när jag beslöt att en av mina fiktiva personer skulle byta kön. Hon passade helt enkelt bättre som en han (sedan har jag alltid en tendens att överdriva antalet kvinnor i mina berättelser, så det handlade lite grann om att kvotera in männen också :P). Redan från början hade jag bestämt mig för att han inte skulle skilja sig från när han var en hon. Men det sket sig trots mina försök. Bara sådär blev han mer tuff (trots att hon redan var väldigt stark), mer tålmodig och mer våghalsig. Jag har jobbat väldigt mycket med honom nu på senare tid och jag tror faktiskt att jag har lyckats mjuka upp honom en del.

Jag funderar väldigt mycket på sådant här när jag skriver och kan inte riktigt släppa mina “tänk om”-tankar om könen. Vad är manligt och vad är kvinnligt? Och när är det dags att introducera om det är en man eller kvinna?

Tags: , ,

1 Comment

  • Fia Filur says:

    Bra och svår fråga! Jag kan inte säga om det är en tjej eller kille som berättar i din text. Men de jag-skrivna böcker som har fler perspektiv brukar alltid ha olika kapitel/stycken med namnet över så man vet vem det är. Böcker med genomgående samma “jag” har ofta en baksidestext skriven i tredjeperson så man vet vem som berättar innan man börjar läsa. Men om jag inte vetat vet jag inte om jag skulle ha listat ut vem jaget är.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.