0

Det var bättre förr

Posted by Bina on 2012-05-08 in 2012 |

Under de senaste dagarna har jag skrivit mycket (är det någon som fortfarande missat det?). För mycket kan handleden tycka, men jag bara kväver den lite lätt och fortsätter. Vem har sagt att det är smärtfritt att skriva? Sitter jag vid datorn blir fingrarna iskalla, till och med blåa, oavsett hur varmt det är runt omkring mig. Och med kyla följer stelhet, vilket får mig att likna en gammal tant med reumatism.

Well, det var inte hantverkets våndor jag tänkte skriva om nu, utan om hur jag tagit ett steg tillbaka i utvecklingen. Projekt T bestämde jag mig från början att skriva för hand. Fråga mig inte varför, för det har jag själv inget svar på. Kanske är det för att känslan att vända blad efter varje färdigskriven sida liknas vid en färdig bok? Eller kanske är det för att det var såhär det började?

(När jag packade inför flytten passade jag på att lägga alla block, både tomma och halvfulla, i en kartong. Tänkte att de skulle komma till användning någon dag. Och jodå, block behövs alltid, men sedan gällde det att hitta rätt kartong också. Inte alltid så lätt med två förråd och massa ouppackat. En liten onödig parentes sådär bara.)

Jag anser mig själv vara uppvuxen i gråzonen då dator i hemmet var både vanligt respektive ovanligt. Hemma hos mig fanns ingen förrän jag började nian (vi hade inte ens någon tevespelskonsol som faktiskt alla mina kompisar hade). Det var kollegieblock som gällde för allt, skolarbeten som skrivande. Och jäklar vad produktiv jag var då. Så jag bestämde mig för att testa.

Att skriva för hand tvingar mig att fortsätta framåt för det finns inte utrymme att redigera. Jag kan helt enkelt inte gå tillbaka och pilla när jag egentligen bara borde få ur mig historien. Det är bara att skriva på, och på bara några dagar har jag tagit mig ungefär en fjärdedel av ett första utkast. Har nog aldrig varit så snabb någon gång. Jag har ingen aning om hur många ord jag skrivit, men räknar ändå med att utkastet får ca 50 000 ord när det är färdigt. Det finns nämligen en klar början, mitt och slut. Det är egentligen bara det jag behöver skriva. Detaljer får jag plita ned under andra omgången, när manuset vilat ett tag. Under tiden skriver jag upp lite småsaker i marginalerna, för det vore ju synd att glömma bort någonting som inte finns med i den löpande texten.

Tags:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.