0

Att ha för mycket

Posted by Bina on 2012-05-02 in 2012 |

För ett par dagar sedan bytte jag till sommardäck och hittade ett femte däck med fälg i förrådet. Första reaktionen lät ungefär som ett höh?, som efterföljdes av att jag räknade däcken igen. Ett, två tre och fyra. Och fem. Kliade mig på huvudet, stötte ifrån mig ett till höh? och ringde exet.

“Varför har jag fem däck till bilen?”
“Höh?”
“Jag har fem däck. Bilen har fyra hjul.”
“Jamen det var ju ett som försvann.”

Jag sa ytterligare ett höh? – det är ju ganska självklart att det är ett däck som kommit till och inte ett som försvunnit, eller? – och började klura på vilket som skulle fortsätta vara inlåst i förrådet.

Det underligaste är att det här med att skriva fungerar på samma sätt. Hur mycket jag än tar bort från meningar, stycken och kapitel finns det alltid något som är för mycket. I ett första utkast kan alla dessa tomma scener och långsamma samtal blandat med raska takter och (o)logiska hopp ha ett värde, men vid en första genomläsning efter ett par månader i vila kan det gå från helt vettigt till fullkomligt sanslöst.

Jag gillar fortfarande inte tanken på att ta bort scener som jag minns att jag kämpat med länge för att få dem så bra som möjligt (och när jag läser dem igen tycker jag fortfarande att de är väldigt, väldigt bra). Det känns när långa bitar sammanhängande text stryks, men det är ett nödvändigt ont eftersom jag har en stor förmåga att upprepa mig. Mina karaktärer gillar att återkomma till samma saker i dialogerna, som för att påminna mig om att inte glömma bort den där händelsen eller den här detaljen. De pratar med mig, men jag måste lära mig att inte alltid svara på allt.

För att ett manus ska bli så bra som möjligt måste man tyvärr rensa lite mellan raderna. Det som skrivs perfekt är inte jämt bäst i sammanhanget. Även om det är en scen som handlar om en av huvudpersonerna måste man tänka efter noga om den tillför någonting till historien. Gör den inte det – stryk den. Jag lärde mig den hårda vägen med ett tidigare manus. Det var ett första-kapitel (närmare bestämt en prolog) som bara var långsamt och tråkigt. Ingenting hände egentligen. Vad som hände i det kapitlet fick jag senare ned till enbart 130 ord, och då måste jag också nämna att det från början låg på dryga 5000 ord.

Nuförtiden skriver jag alternativa scener när jag inte riktigt vet var karaktärerna vill föra mig. De markerar jag genom att göra styckena kursiva. De finns där i dokumentet, långa och tråkiga, men ändå nödvändiga, bara för att jag ska kunna se tillbaka på dem och kortfattat nämna vad som hänt. Sedan försvinner de när jag är nöjd. Det är inte så tidseffektivt att skriva så, men det hjälper i alla fall mig att hålla reda på takt och reson, upprepningar och logik.

Kill your darlings. Det behövs ibland ofta. Vad ska du egentligen med ett femte däck till?

Tags: , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.