Hen

Jag känner att jag inte längre kan hålla tyst utan måste säga min åsikt om det hela. Personligen tycker jag det verkar som om många som diskuterar ordet har missuppfattat hela grejen. Hen finns inte för att ersätta han och hon. Basta! Hur många gånger ska jag behöva läsa kommentarer som handlar om att hen är könsneutralt och jämt borde användas? Eller att det kommer sudda ut våra könstillhörigheter? Jag är så innerligt trött på er som inte förstår varför ordet har kommit till i vårt språk.

Jag förstår till viss del varför vissa tycker att hen behövs. Det finns tillfällen då man faktiskt inte har en aning om könet på en person:

1. “Åh, vilken söt liten unge! Vad heter hen?”
2. “Glöm inte att målaren kommer idag!”
   “När kommer hen?”

De två punkterna ovan är  båda exempel på när man inte vet könet på den man pratar om. Förr använde jag alltid h*n för att markera i text, istället för att skriva han eller hon. Det går fortare och är inte så krångligt. Däremot tar det emot lite om man måste läsa h*n högt. Hur säger man det?

Nej, nu när jag klargjort att hen inte kommer ersätta våra vanliga han och hon kan det vara viktigt att nämna orden den och det också. Om man nu promt vägrar använda hen (som jag) och istället föredrar den, tänk då på hur naturligare det låter:

1. “Åh, vilken söt liten unge! Vad heter den?”
2. “Glöm inte att målaren kommer idag!”
   “När kommer han/hon?”

Jag kommer aldrig tillåta att hen att komma in i min vardag. Inte nog med att det låter mer som ett feminimt ord än ett neutralt, det kommer göra våra barn förvirrade. De behöver en identitet att fästa sig vid. Alla kan inte – och vill inte – vara av samma kön och flumma runt som hippies som tycker att världen vore en bättre plats om alla var mer lika varandra. Väx upp! Det är en omöjlig ideologi.

Okej, nu tycker jag att jag låter sådär bitter igen. Jag ska försöka bättra mig.

Tags: hen, språk