Jag blir inte klok på mig själv

För tillfället arbetar jag med tre manus samtidigt. Precis samtidigt.

SAMTIDIGT – för de som inte uppfattade det. Det känns. Jag kan inte koncentrera mig på bara en. Idéer på förbättringar ramlar ur mig hela tiden. När jag sover drömmer jag om mina karaktärer och om handlingen. Hur handlingen blir om de skulle göra si istället för så. Hur handlingen blir om en karaktär presenteras tidigare än planerat.

Gaaaaah!!!

Hoppar mellan dem som en kula i pinball far mellan alla skjuta-iväg-grejer. Det handlar om två serier och ett självstående projekt.

I serie #1 är ettan så gott som färdig och tvåan halvvägs. Där vet jag ganska exakt hur det ska sluta, men detaljerna däremellan är fortfarande lite luddiga. Tröga. Har kommit till en vändpunkt där jag inte är helt säker på hur den kommer utveckla sig.

I serie #2 är ettan egentligen tvåan och det manus som jag kallat tvåan är egentligen trean. Ettan är tydligen inte skriven än, men planeras för fulla muggar. Hittills har jag kommit fram till att det som ännu inte är skrivet (så mycket) är bara introduktionen till den här världen, en slags mjukstart, och kan nästan ses som ett självstående projekt. Tvåan är definitivt mörkare och trean går i samma tema. Sedan får vi se hur många delar det blir. Som det är nu har jag nog material för en 5-6 stycken. Håhåjaja, jag som från början planerade en trilogi.

Och den fristående är fortfarande bara idéer. På papper. På datorn. I huvudet. Bygger upp scener framför ögonen där jag ser hur karaktärerna reagerar och för sig genom alla hinder jag lägger ut för dem. Det är en rätt simpel historia, men lutar sig mer tillbaka på känslor än på vad som händer. Har inte satt upp någon deadline för när första utkastet ska vara färdigt. Borde Ska göra det. Kanske. Ähum.

Tags: fiktiva personer, inspiration, serier