Mognad
“Se, här har vi en duktig kvinna!”
Jag höll på att kräkas på läkaren när han topsade mina halsmandlar. Det gick bra ända tills han sade så. Han överraskade mig. (I år har jag varit ett riktigt offer för halsinfektioner. Nu är jag inne på den fjärde penicillinkuren och har fått veta att jag är idealisk för deras studie om halsfluss).
Anledningen till att jag höll på att storkna var att han kallade mig för kvinna. Jag har aldrig blivit kallad för det förut. Jag har alltid varit för ung. Inombords fnittrade jag på ett flickaktigt sätt, innan jag kom på att jag just blivit erkänd att vara “mogen”.
Mognad är något som jag lagt märke till när jag skriver uppföljaren. Plötsligt har några av mina fiktiva personer vuxit stort på insidan. De reagerar inte längre på samma sätt som de gör i början av första delen. Jag kan inte sluta förvånas över hur de inte längre skriker åt varandra, eller hur de bara klarar av att gå undan. Det här med mognad är en häftig sak.