0

Törst

Posted by Bina on 2011-04-28 in Mead, Richelle |

Titel: Törst (Vampire Academy)
Författare: Richelle Mead
Serie: Vampire Academy (1)
Betyg: 7 av 10

va1“Hetsiga, rappkäftade Rose (dhampir, halvvampyr) och lugna, eftertänksamma Lissa (moroi, vampyr) är bästa vänner. För två år sedan rymde de från sin internatskola, S:t Vladimir. Sedan dess har skolan och vampyrvärlden försökt spåra dem, och föra tillbaka dem till tryggheten i den ensligt belägna och mycket välbevakade skolan för vampyrer.
Men den är inte alls trygg för Lissa. Hon har nämligen en väldigt speciell egenskap som många skulle vilja utnyttja, även om det betyder att Lissa själv dör eller blir galen.
Och den här gången hinner Lissa och Rose inte undan när skolans spårare dyker upp…”

Baksidestexten  lovar tyvärr mycket mer än vad boken innehåller. Jag trodde att det skulle vara en fartfylld bok, att en jakt skulle vara den största drivkraften att föra historien framåt. Därför blir jag skapligt förvånad när allt det redan är över i första kapitlet.

Rose är den jag lär känna bäst, men det kanske inte är så konstigt när allt kretsar kring henne och man ser allt utifrån hennes perspektiv. Tidigt får man tag om hennes karaktär. Hon är kaxig och uppkäftig, men hon skulle aldrig göra någonting mot Lissa. De har ett band till varandra – Rose känner vad Lissa känner och kan ibland även se det Lissa ser. Och att Lissas förmåga skulle vara eftertraktad förstår jag först efter att halva boken är läst.

Att skilja mellan dhampir, moroi och strigoi är rörigt till en början, men allteftersom mer bakgrundshistoria kommer fram, desto enklare blir det. Trots att jag stängt boken funderar jag fortfarande mycket över hur saker och ting är. Tempot är högt och i vissa partier måste man hänga med i varje mening. När jag läser kan jag inte låta bli att hela tiden dra paralleller till Harry Potter. Elevhemsrum, man får veta vad de har för lektioner och när, skolan är magiskt skyddad, olika “raser” (hel- och halvvampyrer). Mycket historia om vad dhampirer är för något dras på en och samma gång. Det är mycket information och under den delen av boken känns det mest som om jag läser en faktabok än en skönlitterär bok.

Slutet gjorde mig en aning besviken. Det kändes som om det var ett antiklimax ovanpå ett klimax. Hela jakten i slutet var bra och troligt, men det som kom efter… Nej! Det var bara ett kapitel av förklaringar där det hände saker som jag ville uppleva och inte få berättat för mig. Återigen faktaboksvarning! Jag tycker inte heller att tillräckligt många lösa trådar lämnades för att jag verkligen ska längta efter nästa bok. Allting löste sig ju. Nästan.

Nu har jag låtit väldigt gnällig och det är egentligen inte min mening. Betyget beror mestadels på rörigheten jag upplevde samt det halvkassa slutet, men bli inte rädda för att läsa boken. I stora drag var boken bra och underhållande. Till och med i den grad att jag skulle kunna läsa om den om ett tag.

Citatet nedan kan jag inte förklara varför jag skrattade åt, förmodligen berodde det på situationen som rådde omkring.

Jag kunde inte vara Masons flickvän, för när jag föreställde mig att någon höll om mig och viskade snuskiga ord i mitt öra talade han med rysk brytning.

Böcker i serien:
1. Törst
2. Fruset blod
3. Skuggkysst
4. Löftet
5. Andens kraft
6. Yttersta offret

Tags: , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.