2

Proce-processa-processera?

Posted by Bina on 2011-12-26 in 2011 |

Just nu processerar jag. Om nu det är ett ord. Om inte hittade jag just på det. Så, att processera är för mig att i tanken utforma en historia från början till slut för att sedan (förhoppningsvis) få ned någonting på papper. Puh, jag skriver långa och krångliga meningar när jag är trött. Ska försöka tänka på det i fortsättningen.

Jag processerar i alla fall ett manus. Ett jättegammalt sådant. Det här kommer bli det bästa jag gjort, om jag bara kan få det ur huvudet! För det är lite så just nu. Det är segt att tänka, segt att göra saker. Segt att bara vara. Det är mycket som förändras nu. Jag är så förvirrad. En massa tomma banankartonger som borde packas. Nya bekantskaper på väg in, gamla på väg ut. Manus att läsa av vänner. Finner ingen ork, ingen lust att göra någonting. Jag har ett jättestort behov att skriva, men jag orkar inte. Mentalt är jag alldeles slutkörd. Utbränd. Och jag pluggar inte ens längre. Och jobbar bara halvtid.

Under julen var jag helt ensam, men kände ingen saknad efter någon eller något. Jag har tidigare konstaterat att jag inte har några problem att vara ensam under längre perioder. Men de där tio extrakilorna som jag så länge försökt bli av med försvann på mindre än två månader. Ska det verkligen vara så?

Ändå känner jag mig glad. Jag har så mycket att vara glad för och uppskattar det jag har omkring mig, trots att jag kanske inte alltid visar det. För lite drygt en månad sedan gick jag och min sambo offentligt ut med att vi går isär, och med det släppte en stor klump. Det kändes så jävla bra att få ut det, men reaktionerna från några i min närhet var inte vad jag räknat med. Jag står rätt nära båda mina föräldrar, men när den ena hela tiden försöker få mig att ändra på mig blir det bara jobbigt. Att ignorera det fungerar inte speciellt bra då ämnet hela tiden dyker upp när vi pratar med varandra i telefon.

Det här inlägget fick tydligen innehålla lite mer än vad jag tänkt mig. Sorry för det.

Tags:

2 Comments

  • Livet har tyvärr en förmåga att vara extremt komplicerat ibland, men jag tycker inte att någon ska behöva skämmas för att prata om det. Tvärtom blir ju allting bara värre om man håller allting inom sig. På sin egen blogg har man ju faktiskt rätt att skriva och berätta precis hur man känner. Man ska inte se det som något negativt. (Själv har jag i regel dubbelt så många läsare på de blogginlägg som handlar om mitt komplicerade liv jämfört med dem som handlar om skrivande och annat, uppenbarligen är folk mer intresserade av att läsa om det än jag trodde.)

    • Bina says:

      Lite lustigt det där med att folk i regel hellre vill läsa om någon som har det jobbigt. Är det för att de själva mår bättre? Själv känner jag mig mycket bättre när jag läser om de som lyckas och vill dela med sig. Visst blir man lite avundsjuk, men det ger en spark i baken.

Leave a Reply to Johan Lindback Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.