2

Det är bara att … vadå?

Posted by Bina on 2011-10-01 in 2011 | ∞

Tänk om man kunde få tummen ur och börja skriva någon gång. Skriva det där riktiga, det där som verkligen gäller. Det där som är menat att bli bäst. Jag har liksom skrivit i mer än tio år nu och jag tycker att det är dags snart. Snälla, någonting!

Är det sittställningen? Att sitta hunchad (fr. eng. hunch (hittade ingen bra översättning)) en hel dag i soffan tenderar till att det knakar på ställen jag inte visste kunde knaka, typ i axeln, hälsenorna och lillfingerleden närmast handen. Även högra stortån kan få sig ett tuppjuck ibland. En förflyttning till köksbordet vore att föredra, men min rumpa har blivit känslig och behöver någonting mjukt under sig.

Är det ljuset? Det är dämpad belysning (mysstämning, bara för att varva ned och komma i stämning). Jag sitter med en filt om axlarna, reser mig med jämna mellanrum för att hämta mer te/kaffe/varm choklad. Och kanske kakor eller annat godis om det finns hemma. Knaprar, dricker, oj-nu-är-det-slut-igen, hämtar mer, åh-varför-får-jag-inget-skrivet-tankar, hämtar mer varmt, tuggar på filten.

Eller är det musiken? Ska nog radera Kent från spellistan (tillfälligt i alla fall). Sätta igång någonting lite mer uppiggande. Vad sägs som gammal hederlig tuggummipop? Barbie Girl med Aqua (länken är inte till ett musikklipp, utan till en artikel i DN)? Eller Cartoons Doodah!? Fast risken finns att jag istället för att skriva ställer mig upp och dansar min segerdans (som för övrigt ser ut som någon blandning mellan “små grodorna” och 70-talsdisco).

Tags:

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2020 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.