TVn, TV:n eller teven?
Que?
Som rubriken lyder; jag har ingen aning. Försökte söka runt lite på nätet efter svar då jag inte har författarbibeln hemma (aka Svenska skrivregler – kanske värt att investera i?), hittade bara länkar till sidor där de bästa apparaterna på marknaden går att köpa och bla, bla, bla. Inte direkt det jag letade efter. Ett par länkar hänvisade till en lång diskussion på något slags forum där det bara framkom att man ska vara konsekvent i sin text. Det där om att du börjar skriva på ett sätt så ska du fortsätta med det. Men sådana saker visste jag ju redan om.
Varför ska det vara så svårt och krångligt att få reda på saker som står i böcker om språk? Är det bara för att det ska mjölkas ut mer pengar från stackars fattiga studenter (mig inräknad) och andra med författardrömmar? Varför går det inte att finna svar på det jag vill ha reda på? Måste alla vara så hemlighetsfulla hela tiden?
10 Comments
Har heller ingen aning, men i skönlitterär text föredrar jag teven. Likaså föredrar jag behå framför BH. Och okej istället för ok.
Jag är även osäker på om det ska vara något eller nåt, någon eller nån, sådan eller sån. Brukar alltid skriva ut hela ordet, men det kanske bara är gammaldags och helt tråkigt av mig?
Är det okej att skriva ex bh med gemener? Annars är jag ganska säker på att någon/nåt, någon/nån och sådan/sån inte spelar någon roll, bara man inte blandar hur som helst. Jag gör så just nu att jag använder de förkortade versionerna i dialoger, bara för att det utspelar sig i nutid. Tycker inte det är något fel med det. Förr skrev jag alltid ut hela orden eftersom det var det svenskläraren bankade in i huvudet 🙂
Inte TVn iaf, svårt det här. Men jag skulle nog ha använt teven.
Oops, jag som har skrivit TVn ^^
Jag gick igenom texten och kom fram till att jag råkat skriva alla tre formerna, blandat hejvilt. Vara konsekvent, ja…
Jag tänker så här att jag vill att texten ska flyta utan att jag hänger upp mig på något. För mig smälter teven in bäst, och jag stannar inte upp och kollar en gång till. Men tex TV:n “står ut/syns mer” i texten och får mig att fundera på om det verkligen borde stå så. Bh med gemener är väl okej? Fast jag skriver ut det som behå. Det kanske är fel, men jag vet att jag gör likadant i hela manuset.
VA använder nån, nåt och sånt, och det är verkligen inget jag stör mig på. Man säger ju nån och inte någon när man pratar, men jag ändå svårt för att göra det själv. Har annars väldigt svårt för dialekter mm i böcker.
Just TV brukar inte jag störa mig på, men däremot andra ord/förkortningar som står som versaler. Hängde upp mig rejält på ett stort “OK” nyligen.
Ja, dialekter är jobbiga att läsa. Jag måste alltid stanna upp och tänka mig in i hur det ska låta för att jag överhuvudtaget ska förstå vad de säger, men det gäller bara i svenska böcker. När det är skrivet på engelska känns det mer okej och mer lättläst. Svenskan kanske ligger för nära?
Stavning har aldrig varit min starka sida. TVn 89,9 mn träffar, TV:n 17,9 mn träffar och teven 2,34 mn träffar på google. Antar att regelverket med tiiiiden blir ett resultat av hur språket används. Själv föredrar jag TV:n precis som jag föredrar mig och dig framför mej och dej.
Jag stör mig rejält på de som skriver; Eran, erat, våran, vårat, doms, nån, nåt, dom istället för de/dem, sån, sånt. Det är inte så svårt att skriva rätt… Och det är TV:n som är rätt.
Hej, min kompis är ganska efterbliven. Han stavar det som ”TVen”. Bör jag uppmuntra honom att söka hjälp? Är det rätt sak att göra om det är för hans eget bästa?
Mvh en bekymrad vän.
Det här var de roligaste jag läst!