11

Första- OCH tredjeperson

Posted by Bina on 2011-09-04 in 2011 |

En tanke som slog mig är frågan om hur vanligt det är att blanda skrivsätten första- respektive tredjeperson. Jag har än så länge bara hört talas om att det finns böcker skrivna på det här sättet (har alltså inte läst någon själv). Hur fungerar det egentligen? Går det att skilja huvudprotagonisten från de andra?

Jag tänker mig att det som skrivs i förstaperson är för huvudpersonen medan de andra texterna är för alla andra personer i boken/manuset. Andra funderingar som kommer upp då är frågan om man får gå in i de andras huvuden eller om man bara är den här klassiska flugan på väggen som bara betraktar. Varför inte skriva i tredjeperson från början då? Har huvudpersonen en för stark röst så den måste berättas i förstaperson?

(Gör man så för att dölja lösa trådar som inte går att få in på annat sätt? Borde man inte istället gå igenom sin planering då och se efter var det inte håller?)

Märker att det verkar bli mer frågor än svar i det här inlägget, men jag bara undrar väldigt mycket. Själv brukar jag skriva upp alla parallella händelser på en punktlista vid sidan av jag-texten bara för att inte tappa bort mig på tidslinjen. Tanken är att jag ska sammanfatta dessa till ren text, skriva det objektivt. Då blir det väl som om jag skriver i blandade former trots att inget annat än förstapersonstexten kommer synas i manuset?

Okej, sista frågan; är det rörigt att läsa från flera karaktärers huvuden när en är skriven utifrån ett förstapersonsperspektiv och andra från tredjeperson?

Tags:

11 Comments

  • Jag läser just nu Kajsa Ingemarssons senaste – Någonstans inom oss – som är skriven på precis det här sättet. Det är varken rörigt eller svårt att hålla isär karaktärerna, men hon blandar aldrig perspektiven inom ett och samma kapitel.

    Man går in i huvudet även på den person som det skrivs om i tredjeperson. Ingen flugor på väggen, alltså! 🙂

    Jag försöker komma på fler böcker som är skrivna så här, för jag har en känsla av att det inte är speciellt ovanligt. Men just nu kommer jag ändå inte på en enda…

  • Fia Filur says:

    Svarar på sista frågan först: JA, det blir rörigt och förstör läsupplevelsen. Förstår inte varför man ska blanda? Anledningen till att välja jaget är väl för att enbart behöva hålla reda på en pov, att blanda in tredjeperson också gör att jag tycker att allt kan skrivas i tredje. Känns igenomtänkt annars. Har aldrig läst någon bok som blandat hejvilt inom samma kapitel, men för många år sen läste jag en Jane Green som använt det i olika delar. Tre delar, tre tjejer, första delen skriven i tredje, andra delen skriven i jag och tredje delen skriven i tredjeperson. Det var inget som direkt fångade mig kan jag säga. Tycker bara att det blev konstigt. Men det är vad jag tycker.

    • Bina says:

      Jag kan ha lite problem när jag läser böcker där flera “jag” ingår. Först sätter jag mig in i “jag 1”, sen i nästa kapitel byter man fokus till “jag 2”, och det är här det brukar ställas till. “Jaget” som jag får lära känna i första kapitlet är ju inte samma “jag” som kommer i andra. För mig blir det att vara -för- nära flera personer. Tycker det räcker med ett i varje bok.

  • Perny says:

    I mina ögon så kan man inte berätta i tredje person om boken är skriven i första person. Om boken är skriven i första person så är berättaren huvudpersonen och då kan inte saker hända som inte den personen vet och det bör skrivas i första person. Vet att jag ändå har läst böcker som det funkat ganska bra i, men då är boken gjord på ett sätt så att det framgår att den är berättad av flera personer från början. En vampyrs bekännelse är ju upplagt på det spännande sättet att den är skriven i tredje person men hela berättelsen är utifrån att Louie berättar och då blir den i första person. På det sättet kan man ändra.

    Som du själv redan sagt, om man nu ändå måste ändra från första till tredje, då kunde man lika gärna valt tredje från början

    • Bina says:

      I “En vampyrs bekännelse” fungerar nog det upplägget just för att förstaperson och tredjeperson markerar de olika tidslinjerna (nu har jag bara sett filmen, så rätta mig om jag har fel). Det blir helt enkelt som två olika berättelser i en och samma bok och för att skilja dessa åt blir det olika former på berättandet.

      • Perny says:

        Tja, det är väl mer att det är en berättelse i berättelsen och ja, då blir det lättare att hålla isär. Det blir en självklarhet att historien utspelar sig i första person eftersom boken handlar om vampyren som berättar. Nattens förste är lite likadan, den har jag minne av börjar på samma sätt, i tredje person, och sedan är det Lestats bok i boken, och den boken är i första person.

        Vet att jag och en kompis reagerade på twilightserien, i den sista boken, där första personen plötsligt flyttats till Jocob. Det gillades inte.

  • Jag kan bara svara utifrån mig själv, men jag skulle aldrig blanda de båda formerna, och framför allt aldrig ha flera olika “berättarjag”. För mig känns det som en mellanstadieuppsats (när alla verkade tro att man måste skriva i jag-form). Skillnaden mellan att vara riktigt nyskapande och att skriva någonting som är hopplöst oläsbart kan tyvärr vara ganska liten ibland…

    • Bina says:

      Jag ställer mig också till sidan som inte skulle blanda formerna. Om det mot förmodan skulle ske kommer jag ha en sådan bra idé att det inte är värt att någon annan fortsätter skriva ^^

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Copyright © 2011-2019 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.