0

Skrivande söndag

Posted by Bina on 2016-07-24 in 2016 |

En mycket produktiv dag med mycket nyproducerad text. Allt är inte guld som glimmar, snarare en del skit i hörnen, men stadiga 1394 ord en dag då bland annat smultronplockning och Pokémon Go stått på schemat är inte så illa…

smultron

Edit: Det slutade visst på 1687 ord innan jag stängde ned skrivprogrammet för gott denna kväll. Det är ju typ NaNoWriMo-style.

Tags:

0

Om du vågar

Posted by Bina on 2016-07-19 in Abbott, Megan |

Titel: Om du vågar (Dare me)
Författare: Megan Abbott
Betyg: 5 av 10

om-du-vagarAddy Hanlon har alltid varit i skuggan av Beth Cassidy, i vått och torrt. Nu är de seniorer och leder cheerleadinglaget där alla lyssnar till dem, men allting ändras när en ny coach tar över. Beths plats som lagkapten slopas, Addy får nya vänner och ett självmord utreds som mord (wow, vad min beskrivning av boken får den att låta mer spännande än vad den faktiskt är).

Det är cheerleading. Varför jag överhuvudtaget plockade upp boken minns jag inte, men förmodligen av samma anledning till att det låter spännande och bra. Jag blev aldrig särskilt insatt eller brydd om historien, karaktärerna var så tråkigt stereotypiska och överdimensionerade och småsaker gjordes till världens grej. Inte min typ av bok helt enkelt. Den har beskrivits som thrilleraktig och spännande, men jag fann den bara oerhört tråkig. Dessutom förstår jag inte heller kulturen med att tjejerna hela tiden träffas hemma hos coachen för att träna. Det känns bara så konstigt och främmande, men det kanske är så det fungerar? Jag är inte insatt i ämnet överhuvudtaget.

Det jag däremot tycker om är det målade språket. Det var fantastiskt.

Tags: , , ,

0

Det började med blixtar och dunder…

Posted by Bina on 2016-07-17 in Övrigt |

… men lagom till eftermiddagsfikat sprack det upp. Jag har rensat stranden och täcket av åkerbär från blomsterlupiner (än finns mycket kvar), planterat smultronskott, plockat jordgubbar från landet, spanat in vinbärsbuskarna och den blivande saftskörden, samt jagat fjärilar med mobilkameran. En söndag så som den ska vara på sommaren. Känns knappt att det är tre veckor till semester när man får ha det så här bra.

Åkerbär

Åkerbär

Smultronskott

Smultronskott

Jordgubbar

Jordgubbar

Röda vinbär

Röda vinbär

Fjäril

Fjäril

Tags:

0

Det skulle handla om värmen, men blev till något annat

Posted by Bina on 2016-07-13 in Övrigt |

Lite överallt har jag läst om de som klagar över att det bara regnar och regnar och regnar den här veckan. Jag förstår inte vad ni pratar om. Här har det varit strålande sol med 20-25 grader (jag har till och med fått en lätt bränna).

Men. Jag är inte ledig. Det är lite av en downer. Men mitt jobb tillåter mig i alla fall att vara ute hela dagarna. Tanken var dessutom att jag på rasterna skulle läsa lite, men Jag ger dig solen har inte sett dagsljus på hela veckan, utan ligger kvar i ryggsäcken. Anledning? Prova att hålla ihop ett arbetslag med inte mindre än 4 ur personalkåren borta. Det och värmen. När jag kommer hem är jag alldeles slut och orkar inte mer än att kasta mig i soffan framför teven och somna.

Men. Jag gör det för att jag älskar mitt jobb och för att de få positiva stunderna väger upp för alla negativa. Även när rapporter om att allt fler bara lämnar läraryrket känner jag inte att jag kan göra det. Varför skulle jag behöva göra det? Jag har utbildat mig i tre år, har praktik och examensarbete som ligger emellan mig och min legitimation, och jag vill inte i framtiden behöva fundera över om jag ska vara en av dem som lämnar yrket pga bristfälliga resurser.

Att vara förskollärare idag är inte roligt på många plan, och vilka anledningarna är behöver jag knappast räkna upp.

Tags:

2

Superkrafter – på gott och ont

Posted by Bina on 2016-07-08 in Modig, Karl |

Titel: Superkrafter – på gott och ont
Författare: Karl Modig
Betyg: 4 av 10

superkrafterFrån baksidestexten: Oscar och Klara träffas på en fest som inte är särskilt lyckad för någon av dem – Oscar blir för full och spyr, och Klara bråkar med sin så kallade bästis och slänger hennes skor i toaletten. De drar därifrån tillsammans, och på vägen hem börjar det regna och åska – och Klara och Oscar träffas av blixten. De klarar sig relativt oskadda, fast inser nästa dag att något har förändrats. Verkligen förändrats: De har fått superkrafter.

Är det meningen att de ska bli superhjältar nu? Men hur blir man det? Och var hittar man egentligen ett brott att stoppa? Klara och Oscar letar efter det bästa sättet att använda sina krafter, men dras in i något mycket större och allvarligare än de räknat med …

… fast det stora allvarliga händer inte förrän efter ungefär 200 sidor. Hela boken är på 249. Jag är faktiskt lite bitter över den här historien och nedan ska jag försöka förklara varför.

Karl Modig är en av debutanterna på Debutantbloggen, och jag har följt honom ett tag genom boktryck, releasefest och andra ämnen han skrivit om som har med Superkrafter – på gott och ont att göra. Jag blev väldigt såld på handlingen och trodde att det skulle vara bra. Det lät bra.

Superkrafter – på gott och ont har ett lästempo som går ultrafort. Korta meningar, väldigt sällan som de går över 6-7 ord, och jag stakar mig rätt ofta över ordföljderna. Det kan hända att jag med mina nästan 27 år är för gammal och inte hänger med i “ungdomssnacket”, men den förklaringen är en ganska vag ursäkt. Det som började snabbt och rappt står sedan länge och trampar på samma ställe innan någonting äntligen händer, men då har boken redan tappat mitt intresse. Det är inte förrän de sista 50 sidorna som någonting nyare och mer intressant drar igång och jag blev på allvar oroad över om det då överhuvudtaget skulle hinna få ett ordentligt avslut. Och nej, slutet var även det ganska händelselöst och förutsägbart.

Om vi istället går in för att analysera karaktärerna blir jag på lite bättre humör, men inte mycket. Den som bär upp hela historien, den som har flest dimensioner, är Klara. Hennes historia med skilda föräldrar och alkoholiserad mamma påverkar hennes handlingar och motivationer på ett väldigt verklighetstroget sätt. Hon ger sig fan på att göra världen till en bättre plats, men har svårt att använda sin kraft till någonting vettigt. Å andra sidan har vi Oscar som motpol – han lever i en typisk medelklassfamilj med båda föräldrarna och lillebror, och det enda han gör är att gnälla på Klara att inte göra fel saker. Ärligt talat förstår jag inte vad Klara ser hos honom. Författaren låter dem hångla runt och ha sex (även om Oscar har svårt att kontrollera sin eldkraft under akterna). Men det som ska verka som komiska inslag känns bara krystat och syfteslöst. Och på tal om det; tredje gången Oscar för en hand bakom nacken och känner en finne som han inte klämmer sönder markerade jag stycket i hopp om att i alla fall det skulle ha något syfte. Kanske finns det någon symbolik med att låta dem växa? Men nej, finnarna fortsätter existera och lämnas som de är.

Han kliar sig på ryggen och känner en finne på mitten av skulderbladet. Han vill klämma den, men låter bli. Det är ändå snart dags att gå till skolan.

Trots alla de negativa aspekter som jag tagit upp förtjänar ändå Karl Modig en eloge för att våga sig på att skriva inom superhjältegenren. Det är inte ett jätteenkelt tema, det är svårt att förnya då allt som går att skriva om det redan finns. Texten är lika korthuggen och stakande genom hela boken, så följdriktigheten existerar.

Tags: , ,

0

Kurragömma

Posted by Bina on 2016-07-04 in Dahlin, Petrus |

Titel: Kurragömma
Författare: Petrus Dahlin
Betyg: 8 av 10

kurragömmaDet som var tänkt att bli en familjeresa ändras drastiskt när Astrids mamma istället måste jobba. De kommer till den hyrda stugan i Spanien och Astrid lämnas genast ensam med mobil, pengar och lite mat. Det är nära till byn, men invånarna är inte vänligt inställda mot Astrid och senare misstänker hon att de överhuvudtaget inte vill ha med barn att göra. Det finns nämligen en sjö i närheten av Astrids stuga som har ett rykte om sig att dränka barn, och ju längre tid Astrid tillbringar ensam, desto mer övertygas hon om att det är någonting övernaturligt på gång.

Jag hade inga större förhoppningar av Kurragömma, men jag fastnade genast vid första meningen.

Vi är alla födda för att dö.

Därefter var jag hooked.

I en sådan här berättelse där ett barn av någon anledning måste vara ensamt fann jag det först svårt att acceptera hur Astrid kom att vara själv. Mamman verkar på det stora hela inte direkt orolig över att lämna sin trettonåring ensam i ett hus i ett land där hon knappt talar språket (det förklaras tydligt att de är svenskar som rest från Sverige), men hon är samtidigt inte helt övertygad om det. De försöker kontakta varandra varje dag, även om det går lite sådär med täckningen av mobilnätet. Fast det känns ändå tryggare när Ramiro, som hyr ut stugan, tar ett visst ansvar i att hålla efter Astrid. När man väl tagit sig igenom detta blir boken riktigt bra (och för att vara ärlig är det inte en sådan stor grej, egentligen).

Men jag vill påstå att detta i första hand inte är en bok om spöken och barn som vill dränka en. Det är framförallt en bok om sorg efter en närståendes död. Genom små glimtar här och där portioneras det ut om Astrids saknad efter pappan och hennes eget arbete för att ta sig vidare. Hon verkar i det närmaste suicidal och dränker nästan sig själv i sjön första gången hon simmar där.

Trots en stor hundrädsla gör hon sig ändå vän med en stor hund, Blanco, som jag ända till slutet är osäker på om han är verklig eller ett spöke. Barnen som hon sedan får kontakt med känns däremot overkliga från start och jag hade gärna sett att man vävde in dem smidigare. Att de senare återfanns i hennes drömmar och att hon hittade våta fotavtryck på verandan var däremot väldigt skrämmande.

Alltigenom älskade jag språket och den allvarliga tonen, och den var en alldeles perfekt längd. Kurragömma började och slutade precis där den borde. Mitt tioåriga jag önskar dessutom att så här läskiga böcker funnits när jag var barn, och det är min enda varning. Den är skrämmande kuslig.

Tags: , ,

0

Lördag 01:14 = sen skrivkväll

Posted by Bina on 2016-07-03 in 2016 |

När man skriver klöö istället för köket är det nog dags att fundera över om man kanske borde gå och lägga sig. Men jag har haft ett sådant flyt idag att jag inte riktigt kunnat slita mig.

Tags:

2

Kaosutmaningen 2016

Posted by Bina on 2016-07-01 in 2016 |

Nu har halva året gått och Cassandra undrar hur det går för alla som är med i kaosutmaningen. Jag kikade in på min egen sida och förvånades över att jag precis uppnått de 20 punkterna. Huvudet var nog inte riktigt med efter senaste lästa bok…

Men jag tänkte ändå fortsätta pricka av punkter, just nu har jag en debut och lånad bok på väg. Jag har några idéer hemma som passar in på 5e, 6e, 16e, 23e och 31a punkten, men de som är kvar efter det är lite klurigare:

11. Läs en bok med ett träd på omslaget
17. Läs en bok av en afrikansk författare
20. Läs en bok med mat i titeln
22. Läs en bok med en namnlös berättare
27. Läs en bok som är mestadels lila
28. Läs en bok med en dryck i titeln
30. Läs en asiatisk författare
33. Läs en lyriksamling

kaosutmaning

Tags:

0

George

Posted by Bina on 2016-06-30 in Gino, Alex |

Titel: George
Författare: Alex Gino
Betyg: 8 av 10

georgeGeorge vill helst av allt spela som spindeln Charlotte i den årliga skolpjäsen, men hon får inte eftersom alla andra ser en pojke där hon själv anser att hon är en flicka. Hon delar ofrivilligt med sig av sina hemligheter till bästa vännen Kelly som kommer med en lysande idé.

Det som från första början fick mig att fastna för boken var omslaget. Jag gillar det så himla mycket trots enkelheten. Det vita omslaget förstärker intrycket av att George bara vill bli sedd som den hon känner att hon är, och att hon själv halvt kikar fram ur O:et talar om hemligheter som hon inte vill avslöja.

“Tjejproblem?” frågade Scott med blicken fäst på teveskärmen där molnfiguren meddelade att nästa lopp skulle starta.
“Nej”, sa George. Så vad det ju inte. Men att vara tjej i hemlighet var ett jätteproblem.

Men det är inte enbart omslaget som gör en bra bok. Innehållet håller en mycket högre kvalité än vad jag förväntade mig. George tänker hela tiden på sig själv som “hon” och får hela tiden påminnelser utifrån om att hon på utsidan är en pojke. Texten är mycket lättläst, men innehåller ett nyanserat språk som även tilltalar mig som vuxen. Det är inte svårt att skilja karaktärerna åt, även om de bitvis har väldigt blåögda och naiva drag som känns lite out of place.

En av de bästa sakerna däremot är att problemet hela tiden finns där och påminner läsaren om hur jobbigt George har det. Det handlar om små kommentarer från mamman, brorsan Scott och Kelly, som alla minst en gång påpekar (i olika utföranden) att George inte är en tjej. Det är tungt och skapar ett hål i mig.

George klev på bussen och hasade ner längs mittgången med fötter som klibbade mot gummigolvet. Hon valde ett tomt säte en bit bak och hoppades att ingen skulle sätta sig bredvid henne. Hon kramade hårt om ryggsäcken och begravde huvudet i mörkret mellan ryggsäcken och bröstkorgen och kämpade för att hålla tårarna borta.

Det är en väldigt söt och oskyldig historia som förtjänar att läsas igen. Ett-två-tre-svisch!

Tags: , ,

0

Rollspelsonsdag!

Posted by Bina on 2016-06-29 in Rollspelsonsdag |

MollyDen allra första spelsessionen bjöd på väldigt mycket, trots att den bara varade i fyra timmar. Efter att ha vaknat upp på ett skepp sökte vi oss ut i den nya staden i jakt efter … ja, vadå? Det här med rollspel fungerar ungefär så att du bestämmer själv vad du vill göra och hur du tänker göra det. Och eftersom vi inte har någon aning om någonting egentligen var det bästa vi kunde komma på att fråga oss fram till ett värdshus. Där kan man, om man har öronen öppna (och en snäll Dungeon Master), lyssna efter rykten att följa upp.

Men det var inte bara bristen på äventyr som gjorde oss lite segstartade, utan även det faktum att vi inte hade så mycket guld i fickorna. Min paladin fick därför ta av sig rustningen för att under några kvällar arbeta som dörrvakt.

Efter ett tag kom vi så äntligen igång. Det visar sig att varor mystiskt försvinner från hamnen om nätterna och värdshusvärden önskar hjälp för egen räkning. Ett sjunket skepp var också center of attention, samt att människor kidnappats för att aldrig mer höras av igen.

Redan en av de första nätterna fick vi upp spåret på vilka som ligger bakom stölderna. Efter en halvpinsam första kamp med fem skuggklädda figurer (tjuvens armborst föll isär i hans händer och en shield bash från paladinen avslutades med ett face plant mot marken) insåg vi att det var råttmän vi hade att göra med, men innan vi själva hann fråga ut dem dök stadsvakten upp och förde bort våra bevis. Redan här dök tankarna upp om korruption innanför stadens murar…

Tags: , , , , , ,

Copyright © 2011-2016 All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.